Pedro och
BILEN

Pedro tjatade och ville komma med i bloggen. Och det skulle förstås vara tillsammans med mattes gamla Toyota HJ-60. Fast Pedro tror ju bilen var hans.
Matte gick och sålde den för ett tag sedan. För mycket rost undertill, sa hon.
Matte gillade HJ:n för att hon inte behövde röja snö upptill på vår dåvarande gård.
Jag gillade den för att vi aldrig behövde gå långa vägar in i skogen.
Pedro gillade bilen för att den var nästa lika stor som hans ego.

Slut på mamma-
ledigheten

Nu är det äntligen slut på mamma- och sjukledigheten!
Matte lovade jag får springa lös ikväll. Jeeees!
Veterinären tittade på min mage i dag och sa att den ser sååå bra ut. Som om det var någon nyhet. Sedan gav hon mig godbitar. Det är ett kiva ställe, den där veterinärkliniken. Jag hörde matte säga åt veterinären att jag är en konstig hund som tycker så.

Nu när jag är opererad kan jag inte få valpar mera.
Mina och Pedros valpar föddes 20 augusti, två flickor, fyra pojkar, alla kolsvarta.
Först bodde vi i bastun, som jag tycker är superplatsen i vårt hus. Sedan gjorde matte något som hon kallade valplåda i arbetsrummet. Den var också kiva, för jag kunde ligga i vardagsrummets soffa och hålla koll på valparna.
När de var fyra veckor rev matte valplådan, och sen var det slut på friden. Tack och lov för soffan, för upp i den tog dom sig inte. Då ännu.
Valparna fick också vistas på vår lilla radhusgård. Fast där vistades dom ju inte mer än någon dag. Sen hittade någon på att smita genom staketet!
Det var minsann tuffa, modiga och öppna små krabater, ska jag säga. Inte var dom rädda för någonting, inte. Utom Einstein som matte döpte till Hot Shot - han är utrusad med både intelligens och liiite självbevarelsedrift.
Nu är alla valpar hos sina nya mattar och hussar.
Hot Shot bor i Läyliäinen, Hot Toddy i Lovisa, Hot Rod i Nådendal och Hottentott i Sibbo. Hot Cocoa bor i Liljendal och Hot Chili Pepper i Borgå.

Med en
hunds ögon

Matte tycker jag ska ha en egen blog. Det får väl bli som hon vill.

Just nu är det lite stiljte i huset. Jag är sjukskriven och ska ta det lugnt. Själv begriper jag inte varför. Matte säger att jag har genomgått en stor operation och att operationssåret måste få tid att läka. Jag har inte märkt någonting. Utom när jag ska sträcka på mej. Då känns det som om magskinnet hade krympt.
I dag har vi haft det matte kallar "kökslydnad". Hon försöker gömma föremål så gott hon kan och ber mej söka upp dem! Det roliga är att man får en massa godsaker för varje upphittad sak man kommer kånkande på. För mej är det här en piece of cake, men ni skulle se dendär stollen till storpudel som bor här i samma hushåll! Pedro heter han. Hans luktsinne måste vara i klass med människornas.
Nu ska jag ta matte och pojkspolingen med på nattpromenad och sen går jag och lägger mej.